Bokcafét informerar

1 02 2009

SÅ HÄR SER DET UT I DAGSLÄGET
Vi kommer nu omstrukturera vår organisation efter höstens slitsamma aktiviteter. En styrelse har valts på ett grundande årsmöte och vi arbetar nu med projekt som ska hålla på i vår – och vi letar efter en ny lokal då hyresgästföreningen som upplät lokalplats åt oss, och andra föreningar, hamnat i konflikt med Kalmar Hem som står som ägare vilket i sin tur resulterat med att man stängt ner all åtkomst till lokalen. Vi jobbar nu på befintliga lösningar för att hålla igång vår verksamhet i så stor utsträckning som möjligt. Kulturföreningen Bokcafét i Kalmar kommer fortsätta arbeta med bildande och att vara en samlingsplats för arbetare -var så säker.

– Bokcafét i Kalmar





Luciaföredrag om fabriksdöden

21 12 2008
Nio tappra själar hade slitit sig från julstöket för att höra om ockuperade arbetsplatser och hur arbetarna hanterade nyliberalismens kris i Argentina 2001. Per Erik Persson från Malmö föreläste på ABF i Kalmar på självaste lucialördagen, 13 december.
Per-Erik berättade om sina besök på kakelfabriken Zanon, som tagits över av arbetarna när den gick i konkurs. Fabriken var en modern anläggning med hundratals anställda när den gick i konkurs 2001. Genom ockupationer lyckades arbetarna förhindra att maskiner och utrustning såldes och efter en tid kunde de starta fabriken själva. Sedan dess har de nyanställt flera hundra personer och höjt sina egna löner.
Vi fick också se film om ett hotell som tagits över av de anställda. De sköter nu driften helt och hållet själva och slåss nu med juridiska medel för att få behålla hotellet. Ett intressant inslag var en forskare/aktivist från USA som blivit förvånad över att det inte var mer politiskt intresserade som stod bakom ockupationerna, utan att det helt enkelt handlade om folk som slogs för sina jobb.
Skillnader och likheter
Vi drog en del paralleler till situationen i Sverige och konstaterade att det inte var så stor skillnad på arbetsplatserna i sig. Både hotellet och kakelfabriken var moderna arbetsplatser som lika gärna kunde legat i Sverige. Skillnaden låg snarare i traditioner och sätten att organisera sig fackligt.  Argentinarna har ockuperat fabriker förr genom historien. I Sverige har det visserligen förekommit bland annat våger av vilda strejker, men annars är det ovanligt att svenska arbetare agerar utanför lagens ramar. Det är oerhört svårt att tänka sig att svenska LO-fack idag skulle stödja den här typen av aktioner. LO-facken är helt och hållet inställda på arbetsrätt och juridik och kan inte tänka sig att ta till stridsåtgärder för att tex stoppa en fabriksnedläggning. Dessutom stoppas de av kollektivavtalen, som förbjuder stridsåtgärder utom när avtalet ska förhandlas om (typ vartannat eller vart tredje år). Därför är det svårt för radikala arbetare i Sverige att få stöd för tankar om att agera utanför ramarna.
Arbetsgivarens ledband
På kakelfabriken Zanon hade det före ockupationen funnits en fackförening som gick helt i arbetsköparnas ledband. När arbetarna där försökte starta en fristående fackklubb jagades de med blåslampa. De fick kommunicera med hemliga lappar och träffas på fritiden utanför jobbet. Om arbetsköparen fick reda på att någon var med i det nya facket fick denne sparken direkt. Efter nerälggningsbeskedet hade den nya fackklubben varit drivande i övertagandet av fabriken.Arrangörer för evenemanget var Bokcaféföreningen och Kalmar LS av SAC. Arrangörerna bjöd på glögg, pepparkakor och mackor.
BAKGRUND: Om Zanon-fabriken:
Arbetarna i keramikfabriken Zanón i provinsen Neuquén beslutar att ockupera sin arbetsplats. Zanon är idag det största av Argentinas återtagna företag. En imponerande fabrik med nästan 500 anställda. Man har efter övertagandet lyckats nästan dubblera antalet anställda samtidigt som produktionens kvantitet fortfarande ligger under den som var under den gamla ägaren. Arbetarna har också kunnat tredubbla sina löner. Med dessa siffror kan man ana hur mycket pengar som försvann till chefer, ledningar och aktieägare, men som idag kan betalas ut till dem som faktiskt står för produktionen.
Fabriken har fått en alldeles speciell status i staden Neuquen. Arbetarna säger att Zanon tillhör folket och fabriken drivs faktiskt med och för samhället. Ska en skola eller ett sjukhus byggas så ställer Zanonarbetarna upp med gratis keramik och man jobbar för att anställa människor från fattiga områden och långtidsarbetslösa.
Det primära målet för Zanon idag, berättar en av arbetarna, är inte att “höja våra löner, de är tillräckliga”. Utan målet är att kunna anställa fler människor för att minska arbetslösheten i Neuquen och på det sättet hjälpa människor ur misär och fattigdom. Jämför det med målen för ett vanligt toppstyrt företag där vinst är hela drivkraften och där anställda är en kostnad som till varje pris bör minimeras!